Aftonbladet – 8 februari 1831, sida 1

dit dem, att mäta sig med hvarandra på ljusa dagen. Den republikanska meningen har väl icke blifvit smädad eller nedsatt; men besegrad i ärlig strid; den har endast bibehållit cen svag minoritet; således erhåller den monarkiska principen företrvädet. Då återstår valet af Regent. Äfven härvid iakttager Europa icke-inblandnings-grundsatsen; men England skall aldrig erkänna en Furste af Orleans 3; och huset Orleans hvarken en Engelsk Prins; eller Hertigen af Reichstadt, eller Hertigen af Leuchtenberg. — Hela verlden skulle deremot erkänna en Nassau, som Belgien icke vill ha. I det stället tänker kanhända Belgien på att utse en verkligt -medborgerlig dynasti, det vill säga att helt simpelt taga någon af sina medborgare till Konung; men olyckligtvis skall ingen Konung af konunga-blod erkänna en Konung som kommit från folket; visserligen icke af stolthet, men af fruktan för exemplet! Således återstår blott, att söka bland de-små fursteslägterna, hvilka detär så godt om i Tyskland, någon ung man, som är nog nära de gamla monarkiska stammarna, för att icke vara aldeles rätt och slätt sådan som en annan mehbniska, men som tillika är alltför obetydlig att ingifva någon alfundsjuka. Belgerne skola utan tvifvel bemöda sig att följa alla dessa goda råd, och dervid öfvertyga sig, att ingen blandar sig i deras affärer. — lHivad den icke -inblandningen ändå är för en herrlig sak! Det är med den ungefär som med tryckfriheten, om hvilken Beaumarchais säger 1 sin Figaros bröllop , hvilken här så väl och fullstäövdigt öfversattes under den Reuterholmska regementstiden, att man fick trycka allt, endast man icke talade om sådant som vidrörde någon sak eller person och det ändå under uppseende af två eller tre censorer. Alla de negotioner hvaraf man nu gör så mycket buller, och hvilkas slutliga utveckling vi hvarje postdag afvakta med ökad otålighet, ha således endast bidragit att visa ett icke inblandnings