Aftonbladet – 7 februari 1831, sida 2

De skola bibehålla de före upproret befintliga embetsmän, äfvensom de sedermera tillsatta, så vidt de icke tagit någon verksam andel i upproret. Alla tjenstemän så väl civile som af militären, skola förnya deras trohetsed. På Kejsarens befallning skall en allmän amnesti och förgätenhet af det förflutna beviljas dem, som ofördröjligen underkasta sig och uppfylla de ofvan bestämda föreskrifter. 5) De Ryska befälhafvarne skola efter omständigheterna organisera Communal-garder, der ingen tysk garnison finnes. Desse skola väljas bland de trognaste veteranerne och de mest ansedda invånarne, och ät dem skall den inre polisen till lugnets och ordvingens upprätthållande uppdragas. 6) Organisationen af Wojwodskapernas, distrikternas och församlingarnas förvaltning, skall förblifva på samma fot som före upproret. Detsamma gäller för alla direkta och indirekta utskylder. Äfven personalen bibehålles, emot uppfyllande af de i 4 punkten utsatta vilkor. IT annat fall skola nya Ewhbetsmän tillsättas af de commenderande cheferna. Valet skall företräsdesvis falla på sådana individer, hvilka med erforderlig skicklighet förena en bepröfvad moralitet (!) och trohet emot deras lagliga Suverän. Man skall utesluta alla dem, som på något sätt deltagit i rebellionen, lika som dem, hvilka efter Ryska tropparnas inmarch i Konungariket fortfara 1 en ögonskenlig opposition mot den lagliga ordningen. 7) Egare af länderier och hus, hvilka förbli fva stilla i sina boningar, och underkasta sig ofvannämnda vilkor, skola skyddas i alla sina rättigheter, såväl af lokal-autoriteterna som de Ryska tropparna. Alla deras gods, som qvardröja i de rebelliska tvopparnas leder, eller bibehålla fuanetioner som blifvit dem af den olagliga Regeringen uppdragna, äfvensom deras , hvilka uppenbarligen tagit del i rebellionen, skola beläggas med qvwvarstad. Sådana ,, Polackar! äro de grundsatser, som skola. leda den armes upp-: förande, hvilken Hans K. K. Maj:ts förtroende ställt under mitt befäl. J hafven nu att välja emellan de välgerningar, hvilka en oinskränkt un— dergifvenhet under vår ädelmodige bei herrskares vilja ännu förvarar åt EI der, eller den olycka, som ett lika ändamålslöst som hopplöst tillstånd (znustand) kan: bringa ötver Eder. Jag väl nap det. cam en ära for nig alt ran