TEUOVISA IOT ITAdICS VIUATC ULVECKII GS: Correspondens Artikel. Redaktionen har från en anonym Correspondent, under poststämpeln Laholm fått emottaga en uppsats rörande tvenne af de frågor, hvilka nu mycket sysselsätta allmänna uppmärksamheten; den ena om företrädet cmellan den måttliga måttligheten eller icke bränvinssupandet; den andra, afseende att förekomma det nu så mycket öfverklagade koppargiftet i bränvin. Insändaren lemnar deruti några uppgifter, hvilka han säger vara byggda på tio-årig erfarenhet vid ett större landtbruk, förenadt med bränneri. På begäran få vi, med uteslutande af åtskilligt, hvilket synes ligga fjermare ifrån det egentliga ämnet, meddela det hufvudsakliga af hans uppgifna erfarenhet. Insändaren påstår, att kopparförsatt bränvin tillverkas på all bränvins-redskap, af hvad beskaffenhet som helst, men mest med den så kallade pistoriska, så framt icke vid hvarje veckas eller dags slut, när bränningen uppslutas, hela redskapen jemte slangen fylles med (helst) tunn drank, och vid br änningens början alltsammans sköljes me sd hett vatten. — Om detta rätt verkställes, så är det, säger Insändaren, en praktisk sanning, att intet spår till erg upptäckes. — Att dranken verkligen är ett förträllligt medel till fullkomlig rensning af kopparoch metallkäril, anser Insändaren vara kändt och bepröfvadt, samt att man således häruti äger ett lätt medel att undvika bränvinets giftiga egenskap. Rörande den andra frågan eller nyttan eller skadan af ett måttligt bränvinssupande, uppger insändaren, att ett dussin drängar som dagligen njuta kost vid hans bord, erhålla dagligen hvardera 3me supar jemte födande kost. De taga cj supen alt uppreta aptiten, hvilken ett träget arbete aldrig nekar dem, men de taga den gerna efter att hafva ätit något. — Flere af dessa skola hafva tjenat Insändaren 7, 9 a 9 är och under hela tiden ej ett enda tjenstel:j jon cller annan menniskas på hans särd dödt, och högst sällan någon sjuknat. Äfven an för Insändaren, Patt, han har 20 torpare, hvilka hvardera erhålla kanna bränvin i veckan; och ehuru de för sin bergning oafbrutet måste träget arbeta, och deribland, ända sent ut på hösten, 1 mossar, skall nästan aldrig någon af dem varit sjuk och ingen under tt år hafva