ialt, som 1 anledning deral lorklarade att, då stämningsfrågan ej var väckt emot Samfundets öfriga medlemmar så vore deras hörande såsom parter i målet icke af nöden; hvadan KämnersRättens beslut gillades, Nu företogs åter hufvudsaken hos sistnämnde Rått. Den enda väsendtliga upplysning som tillkom var ett slags bevis deröfver att Ledamöterna i f.d. Sällskapet W. W., funnits i Matrikeln, utgöra ett antal af 883 bland hvilka dock namnen af sju funnits öfverstrukna. Sedan slutpåstående och svar derpå, afgifvits, företog Kämners-Rätten saken till pröfning, och utgaf, den 3 nästlidne Januarii; dess hufvudsakliga Utslag. Detta innehöll, att, ehuru Samfundet W,. W. ej kunde anses för ett så beskaffadt Bolag som 1i5:de Cap. Handels-Balken omtalar , samt dess Ledamöter, och sålunda äfven de nuvarande Svaranderne ej kunde betraktas såsom Bolagsmän med sådana förbindelser som nyssnämnde Lagrum stadgar; likväl, och som ostridigt vore att Svaranderne egenhändigt undertecknat och utfärdat den omstämda Reversen, hvars innebafvare ägde obestridlig betalningsrätt för de. försträckta penningarne, samt Svaranderne icke till namn uppgifvit eller sökt i laga ordning få till betalning förpligtad e flera medlemmar i samfundet; funne Rätten skäligt ålägga Svaranderne att efter deras andelar 1 gälden, med 400 RB:dr B:co hvardera betala det i skuldsedeln utfästa beloppet, med öppen lemnad rätt för Direktörerne alt söka regress hos Sällskapets öfriga medlemmar för den summa som de för dem komme att utgifva. Af denna korta framställning torde. läsarne kunna inhämta tillräckligt hegrepp om den fråga som är under tvist: Vi hafva hört olika omdömen om målets utgång. Men vi kunna för vår del ej finna annat, än att då Direktörerne icke ens upplyst om namnen på de personer för hvilka de vid Reversens utgilvande handlat såsom Ombud, och deras fullmäktigskap så-lunda ej blifvit fullständigt styrkt, så måste de sjelfve. stå i ausvar för det upptagna lånet. Den som uti en juridisk actus angifver sig såsom andras Ombud, måste väl ovillkorligen uppgifva ej allenast sina principalers namn, etan äfven fullmagtens natur, för att legitimera hvad han gör och låter. Direktionerne för Ordnar och Samfund, som ännu härda ut emot tidens skiften , borde härvid erinra sig nöd-. vändigheten att för vara Statuter och ss DA pen 2 DA I ss PP oo a