rg oe a Lä stan på belgden af vår rältvisa sak, på vårt eget mod och allmaktens bi stånd, strida för denna sak till vårt sista andedrag. Men skulie Försynen hafva bestämt detta land tillett evigt slafveri: skulle i den förtviflade kampen Polens fri-j het begrafvas under ruinerna af dess städer och bland de blodiga Hken af dess försvarares så skall vår Denon endast utsträcka sitt herravälde öfver en ödemark mer, och den äkta Polacken gå sin undergång till mötes ned den gada känslan, att om himlen icke unnade honom att rädda sin egen och fosterlandets sjelfständigbet, har han åtlmirstone genom sin strid på lif och död en liten tid skyddat de Europeiska folkens hotade frihet. Förestående dokument är — icke undertecknadt af Diktatorn, som förbehållit sig att få utgifva en serskild aeklaratiou. I öfrigt få vi till gårdagens utländska nyheter, tillägga följande, som tiden då icke medgaf att införa: En skrifvelse från Berlin af den 15 December berättar att Ryska Kejsaren, då han emottagit de Deputerade från Warschau, sagt dem att han redan YOPre underrättad om allt; att han gerna beviljade dem den fristad, som de sökte hos honom undan: rebellerna i Warschau, och att rum för dem voro inredda i Kejserliga palatset i St. Petersburg; hvarefter Deputationen alfärdats. — Tidningarna omnämna äfven många öfverlöpare från Ryska armdÅen till Polen. — De Fransyska ooh Engelska bladen referera de Polska nyheterna ur en ton, som utan undantag gör 1 rättvisa åt uppresningen. Enligt privata brefvexlingar som i dessa blad finnas då och då införda, skall enthusiasmen för Kejsar Nicolaus icke vara aldeles så stor eler uteslutande, som Tidningen Fäderneslanaet vill hafva den. FRANKRIKE. Utrikes Ministern, General Sebastiani, har gifvit offenilig dementi ät den . Belgiske Co: nmissarien Rogiers bref, att Konung Ludvig Vilip skulle med missnöje se Hertigen af Leuchtenberg på Belgiens thron. Jag skulle? heter det i Hr Sebastianis note, hvarken såsom menniska eller som tolk af Konungens tankar, någonsin hafva kunnat uttrycka mig så lättsinnic st om en Furstes familj, hvars minne Konuagen högaktar, och under hvilken jag anser för en heder att i lång tid hafva, stridt för Frankrikes ära och oafhaångighet. Jag bör tro, att bref vet icke är af Eder hand M. IL; ianmat FAll oh älla sana näslaae Aoftb frp fra a