På afstånd stridens åskor dåna?: Din strid är slut, vår Nords Bayard! Och rik på ära du kan gråna Du Medborgsmännens aktning har, Ej nittio år Dig mägtat böja, Men du dem böjer under Dig. Än Fältberrns blick sig svnes höja, Och kraftfullt mod än yttrar sig. Du varit på Din ädla bana Väl fängslad, men — dock alltid fri; Och stark Du fört vår frihets fana, Ej bättre förd den kunnat bli. Med glädje kan Du se tillbaka, Med glädje mot Din framtid — men Med största glädjen se den Maka, Som huld och öm Dig följer än Sen hälften af ett sekel runnit Ned uti evighetens flod. Hell Dig! som allas hjertan vunnit, Hell Dig! Du. Brud, så ädelt god. Så kärleksfull Du ännu blickar Uppå Din ädle Brudgum, och Än Brudens krans så väl sig skickar (En nyfödd Phoenix) i Din lock. För Er vi gerna glasen tömma, För Er må skalla glädjens ljud. O! må vi aldrig, aldrig glömma En sådan Brudgum, sådan Brud!