Aftonbladet – 18 januari 1831, sida 2

ränker 1 och för valen m. m. som man känner af tidningarna; shan begärde äfven biträde hos utländsk Makt, och tecknade en traktat med Eurst Metternich, som, bland annat, i 5 punkten innehöll, att ÖOsterrikiske Kejsaren skulle till Konungen af Frankrike Ofverlåta en armåe af 100,000 man, att i två corpser intåga i det inre af Frankrike, för att upprätthålla freden mot de liberala sammansvärjningarna. Öfver tillståndet och tänkesätten vid hofvet näst före olyckan förekomma i boken åtskilliga högst intressanta be; ättelser , hvaribland vi ieke kunna undgå att införa en, som på en gång gifver prof på Förf:s lediga stil och karakteristika uppfattning af sina händelser, samt visar den obegripliga förstockning som ännu i nästan sjelfva farans stund rådde bland hofmännen. — Söndagsaftonen spridde sig oroande rykten vid Saint-Cloud, oaktadt hemligheten ännu skulle) vara gömd allienast hos konungen, Dauphin och konseljens ledamöter. En person af uppvaktningen hade setat bakom en jalusie vid sitt fönster invid den yttre trädgården, och såg två personer, af hvilka hon igenkände kardinalen L....3 den andre var en militair, som hon likväl icke kunde igenkänna. Hon hörde deras samtal, som började utan Omsveps. Alt är i ordning min Herre, yttrade sig kardinalen; i morgon taga vi det stora steget, och biträdas dervid af tillräckligt många; det blir väl något skrik deröfver, men också ingen ting vidare. — Man bör hoppas det Monseigneur! — Å! vi äro fullt vissa derom. Ni är väl säker på soldaten? är det icke så 2 — Soldaten följer sin pligt. — Han måste göra ändå mera; för säkerhetens skull önska vi hans varma och ifriga medverkan. Man behöfver dem likväl icke vidare än för skenets skull, ty i sjelfva verket blir det ieke något uppror; de trafikerande hata gevärselden och de stora uppviglarne hafva allt att frukta — Än folket då, Monseigneur?? — Fyra gensdarmer och en poliskommissarie äro tillräckliga. Ni vet att folket har tagits afskedz; det är ma aAa mA AR a SP TA or