Aftonbladet – 15 januari 1831, sida 3

HE KA, UuDACT llURA Så HOSd alUSpitier som Fäderneslandet, företaga sig det som är sämre än tlugdråp. Vi klandra således icke denna rigtning af den nya Tidningens verksamhet, ehuru vi tro att den skulle gifva en rikare skörd om sommaren än nu! liksom vi äfven tycka att det majestätiska ordet Fäderneslandet är ett alltför bombastikt namn på — en flugsmälla. Vi skulle vilja föreslå en annan benämning, närmare syftande på den högst alfvarsamme Redaktörens fäktande mot flugorna. Alla känna hurn både stora och små djur om sommaren hålla insekterna ifrån sig; de slå efter dem med svansen. Då nu den nya Tidningen Fäderneslandet synes vara ämnad till samma tjenst åt ctt visst parti hos oss; så synes ingenting naturligare, än att han bure ett namn som motsvarade en sådan sysselsättning. Ingenting utmärker bättre den rätta karakteren hos det nya Fäderneslandet, än den otyglade harm, som redan ofta deruti frambrutit emot den sednaste frihetsstriden i Frankrike. Med en förnäm ovilja omnämnes der alltid detta lands seger öfver den krönta menedarens konspiration emot de lagar och rättigheter som han sjelf hade besvurit. Man borde dock visa nägot slags försyn emot det allmänna vettet och betänka att folket, äfven i vårt land har nog hederskänsla, för att alldrig dela Fäderneslandets grönländska harm öfver frihetens seger , eller dess djupa tillgifvenhet för en feg förtryckare, som till och med beredde sig att emot sitt eget folk inkalla utländskt våld, men sjelf flydde vid första skymt af faran. ) Om misslyckandet af sta atskupper na i Frankrike händelsevis tvingat partier i i andra länder att öfvergifva vissa förhoppningar; så bör man åtminstone vara så klok att dölja sin harm, för att icke upptäcka sina synder. Fäderneslandet söker, med synbart bemödande, att på det mörkaste sättskildra Frankrikes nya, friare statsskick , och häntyder ständigt på den oroliga sinnesstämning, som ännu råder efter dem stora striden. Men hvad är naturligare än hafvets dyning efter stormen, ) Man erinrar sig att Carl den X, detta prisade mönster af ridderlighet, före sista revolutionen, yttrade: Cest å cheval dorenavant, qwun roi de France doit mourir. Hanc hekanta monter a cheval