Aftonbladet – 13 januari 1831, sida 2

rätt fördelaktiga följder för landet af detta steg; men kunna icke undgå att betrakta saken med en viss farhåga och misströstan, väl vetande (andra grunder förtegne) att när en stor plan hos oss börjas med att undersökas af en Comite, så blir hufvudsaken vanligen förbistrad och uppskjuten. Betraktas åter sjelfva hufvudfrågan, så föreställe vi oss, att Comitteens Ledamöter sjelfve skola, liksom TIr Crusenstolpe inför åldriga sköldemärken — hissna för vigten och omfattningen af det uppdrag de fått sig ålagdt. Vårt beskattnings-Systgm är säkert ett af de mest compliquerade i verlden, om det icke i detta afseende har anspråk på ett bedröfligt företräde framför alla andra. Under mer än Tusen år ty hafva tid efter anannan de mest olika beskattningar uppkommit och blifvit bestämda, merendels eller åtminstone ofta utan nog grann undersökning eller insigt om de voro rättvisa eller lämpliga, om de passade tillbopa med de förut bestående, eller om de skulle stå i vägen för Landets och dess Inbyggares förkofran och välfärd. Att utröna huruvida de bestående skatterna voro ojemnt fördelade och huruvida jemkning borde ega rum, eller, vid behof af nya tllskott, desse blefvo ålagde dem som med minsta tunga både borde och kunde vidkännas dem, derom har sällan varit fråga. Man har blott sökt andra benämningar, och konsten har ofta varit alt förkläda de nya bördorna, så att de skattdragande icke rigtigt må förstå hvar det är som skon klämmer. ) Den skarpsinnige Holberg anmärkte redan på sin tid, att Svenskarne voro ett godt folk, som skalta utom allt annat, för sina fenster, hundar och kläder o. s. v. samt helt beskedligt tro att icke de sjelfve utan fensterne, hundarna och kläderne draga skattebördan.: — Någon utförlig utredning af dessa förhållanden är icke föremålet för denna artikel. Vi antaga såsom en sanning hvilken af ingen lärer bestridas, att en hufvudorsak hvarföre skatterna hos oss äro så tryckande, till stor del är deras ojemmna och obilliga fördelning. Innehafvarne af jord, (serdeles af skattenatur), hvilka alltid lättast kunnat åtkommas, sucka så under bördan af de mest olikartade utskylder och servituter, alt Landets sanna —— Ö— 2) Utan svårighet kan ådagaläiggas, att en del af våra grundskatter räknar siua anor från en så allässen tid. ) Se Stats-Utkottets skickliga förslag vid sista Riksdag, om dispositioner af be