AE ER hunno, och der man i fullt mått kände det obehagliga af missförhållandet mellan inkomster och utgifter. Om aftonen infann sig Jossel, en Jude, som arrenderade alla qvarnar och krogar på godset. Denna Jossel var hela husets gemensamma ombud, både herrskapets och tjenstfolkets förtrogna i alla hemligheter, en personifierad avisa, d. v. s. ett lefvande förrådshus af alla politiska nyheter och skandalösa anekdoter rörande orten på tjugu mil omkring; en berättare, som omtalade allt, både godt och ondt. Juden egde tvenne talismaner, med hvilka han styrde menniskohjertan: penningar och brännvin. För alla, ända från Herrn till det ringaste vallhjonet i byn, var han behöflig. Alla voro honom skyldiga, och alla hade mera lust att låna än betala. Vid en skål punsch tillbragte Herr Gologordowski de flesta aftnar i denna Judes sällskap, och erhöll af honom nyheter från residenset och guvernementsstaden, der Juden hade sina korrespondenter. I samråd med Juden uppgjorde han planer om försäljning af spannmål, brännvin, trädvaror, om penniageupplåningar, och om sättet att undgå gamla skulders betalande. Med Juden rådgjorde han om början till nya processer, om fortsättningen af de redan påbegynta, och huru de som länge räckt, skulle dragas ut oändligt. Juden uppgaf åtskilliga förslag till inkomsternas förökande, utan några förutgående utgifter. Så t. ex. åtog han sig att transportera foror med bondhästar, att grvräfva kanaler på andras egendom, att genom Herr Gologordowskis bönder fälla skog, bränna kol, o. s. v. I korthet, den Judiska arrendatorn var, näst Herrn, den första personen på godset, och för Herr Gologordowski mera behöflig än hufvudet mellan hans axlar, derest man kunnat placera munnen på någon annan del af kroppen. Oaktadt denna nära förbindelse bockade sig dock Juden ganska djupt för Herr Gologordowski, emedan han kände dess karakter, Han smickrade derföre också hans högmod och svor högt och dyrt på, att Herr Gologordowski vore den enda i hela guvernementet, den han ansåg för en äkta adelsman. Detta förtroende, som Juden hade vunnit, begagnade han som en verklig vampyr: han riktade sig af den tanklösa menniskohopens blod på Herr Gologordowskis gods, och, lik en bottenlös göl, drog han till sig all lifskraft, kom alla rikedomskaållor att sina och utbredde öfverallt fattigdom och förI I 9