Jemte tiden, Säte på dess storskepp sen. Hvart dess lätta Stäf sig vänder Vimpelns tungor visa Er: Till de rätta Höglands-stränder Buktig köl sig fram beger. Vind -uppväekta Böljor brusa, Lustigt skall det framåt gi, Till de ljusa, Snart: upptäckta, Öarne i fjerran blå. Dock hvem hinner Hvad man söker? Målet är ett hägrings land: Hvad man vinner Föder, öker Blott i hjertat orons brand. Derför akten Väl på eder; Allt hör icke alla till: Guda-makten Stöter neder Den dess krona gripa will. Rdd.