AF Verser afsjungna på Carlberg den 14 December 1830, Mannasinnen! Stån ej stilla, Fatten tidens vinge 13 Och J vinnen, Ej det lilla, Men det stora vinnen J. Ödets tärning Punktad blänker Genom natten: sen på den! För hvar gerning Er den skänker Än en krans, en vinning än. Äran skjuter Lagrad panna Ur hvar handling, högt och fort; Hjertat njuter Af det sanna, Som det tänkt, och som det gjort. Ingen klandra Må Er styrka: Gift Er ära med Ert mod; Båda dyrka Ju hvarandra, Fastän utaf samma blod. Men må svärdet , Hur det flammar, Flamma blott för sanning dock: Hjeltevärdet Ned det stammar Ifrån Ther, men Balder eck. Fosterlandet Allt Er länar, Allt af Er det ock begär; Starkt är bandet Er förenar: I Ert lif det inväfdt är. Mannbasinnen ! Striden, striden: Genom strid bliv anden ren: