Aftonbladet – 7 januari 1831, sida 3

visor, der man finner fantasi förenad med det naiva. Rutebeuf behagar mig fulikomligen så väl, som någon det stora tidehvarfvets classiker. Men det var icke nog härmed. En mani att samla egenhändigt spultna saker efter berömda personer, eller kallade autographa, ofverföll mig en vacker dag, tv rikt folk ha lof att hysa manier eller vurmar. Higen bland desse store män har väl kunnat drömma derom, då han teeknade sitt namn, att man cp gng skulle betala glupska summor för en underskrift som kostade honom si litet! Jag gömmer handskrifter från alla tidebvarf, alla händer. Stundowm mirker man väl att lagen ej bestraffar förfalskningsbrotten inom detta de autographiska documenternas . område. Men det är ju tron, som gör 05 saliga? Åtminstene är jag viss derpå, ait jag med Biblotbeket i Montpellier delar den lyckliga tillfälligheten, att äga Rabelais handskrift. Det är ett sla..s obegriplig satir, i samma anda som Gargantuas Fanfreluches antidotces. Författaren beskrifver härefter, uti sjelfva bokens början, huru hans. vyss nämnda lystnad efter avtografer kom att blifva avledningen till detta urbete. Walter Scott hade nemligen, som man vet, år 1826 kommit od Paris att samla manusecripler till Napoleons historia, En gammal vän till Förf. som kom för att besöka henom, ger här en så lydande beskrifning om Roma n författarens emottagande: De per ne hufvudman för den historiska ShkaZan, sade han, bar blilvit upptagen med enthusiasm. Man har hittat på att gilva honom en subskriberad föte hos Gvignon per quolta å 20 francs. Han berättar förunderliga ting om Lord Wellington , och mocker: ar sig vält artigt ölver gen lilla Corsikanaren. Det är en stor man, med sneda grågula ögon, låghalt liksom Lord Byren, hvilket t alldeles icke missklider honom. För öfrigt iakttager ban ! cl strängaste inkognito, så att alla menniskor veta h vem han är och lIöya efter honom på promenader och spektakler, Med ett ord sagdt: min vän , som var inspiret rad af sitt ämne, ick ej förbi med tystnad minsta omändighet rövande sin idol. Man kunde hafva trott att fråga v varit om DBonapartes hatt. Han underlät icke att upprepa för mig, att Sir Walter Scott kommit enkom till Paris för att skafla sig materialier; på fjorton dagars tid skulle han samla ihop tillväck liga ämnen, dels tiil en Historia 1 Oo 23 Ni