Aftonbladet – 5 januari 1831, sida 3

helt, hvilket de visserligen kunna blifva, ehuru Läsaren af första delen icke just inser huru de skola blifva det. Sedan nemligen Förf. på det mest underhållande sätt stegrat uppmärksamheten på den unga H:r Bergströms öden, samt lyckligen och vil fört honom ur farorna af en sentimental Guvernants sällskap, ömsom sekunderad af skymningar, månsken m. m., hvilket annars icke sällan, till föga timlig fromma för håda contrahenterna, plägar lyktas med en Lafontainsk förlofning och Dito giftermål, hoppar han hastigt öfver till beskrifningen på den unga Grefve Liljenconvaljenstolpe, dennes Far, och Lärare, utan att man får den minsta upplysning om dessa äro aldeles nya personer, eller om den känslofulle 16-årige informatorn hunnit, medan Läsaren vänder om bladet, förändrasitt nanm och vexa till Theologix Licentiat, utan att under tiden haft akademisk coudiltion med sin discipel; ty det tillkännagilves uttryckligen vid ångbåtsfärden, att de nu först ämnade sig till akademien. I begge dessa fall har Förf. således begått det mindre ursäktliga misstaget, alt icke innan styckets slut, genom den minsta länk sammanbinda tvänne aldeles olika grupper, hvilka likval, för att gifva det hela någov enhet, måste nödvändigt sammanlänkas i kedjan af berättelsen. Deremot kan man svårligen läsa, såsom strödda bitar betraktadt, någonting qvickare än visssa stycken i denna bok. Vi anföre såsom exempel derpå, när Förf. berättar om sin älskarinnas far, huru han plägade fira högtidsdagar med flaggning då han t. ex. på någon afdet Kongl. husets namnsdagar, hissade hela verldens flaggor, på grosshandlares den Engelska, på lackfabrikörers den Osterrikiska, på Kyrkoherdars den påfliga, på minuthbandlares den Danska; för stadens polis lät han den Ryska svaja, för fruar någon Tysk, för dykerikommissarier den Algierska, och lör små mamseller den Fransyskay eller denna förteckning på sällsynta djur nt; on vecsande menaceri-esares aftseh: