Aftonbladet – 4 januari 1831, sida 2

--——-— turen 1 Standernes hander, hvarom han i en proclamation underrättat hufvudstadens invånare. Den 20 beslöt Riksförsamlingen följande, som offentligen kungjordes: -1) Gen. Josef Chlopicki erhåller högsta makten utan ansvarighet, i egenskap af diktator; 2) Diktatorns makt upphör, så snart han sjelf frivilligt nedlägger den eller Riksdagens deputation väljer en annan Generalissirous i hans ställe 3) Denna deputation består af Senatens President (nu Furst Czartoryiski) fem af senaten valde Senatorer, Marskalken i Landtstädernas kammare och 8 deputeterade från hvarje wojwodskap, utsedde af Kammaren. 4) Diktatorn väljer Regeringens medlemmar efter godtfinnande. 353) Riksdagen prorogeras genast efter kungörandet af detta dekret och kan endast på Diktatorns kallelse åter samlas. — Chlopicki har således ånvo emottagit diktaturen och Riksdagen har blifvit upplösts Innan dess beslöto likväl båda kamrarne att genom ett Utskott låta utarbeta ett manifest som skulle för Europas ögon framlägga grunderna till uppresninen. Diktatorn har sedan genom en förordning af d. 21 upplöst den provisoriska Regeringen och i dess ställe inrättat en national-conselj, bestående af Senatens och Kammarens båda ordförande, Woiwoden, Furst Radziwill, Castellanen, Senatorn Leon Debowski, och deputeraden Barzikowski. Conseljens General-Secreterare är det utomordentliga Stats-Rådet Josef Timowski. Ministrarne hafva rådgifvande stämma i conseljen. Dictatorn har vidare till vicarierande Ministrar utnämnt: För kyrkooch undervisningsärender , Prof. Joachim Lelewel; för Justitie-: Bonaventura Niemojowski; för Krigs-: Gen. Isidor Kvrasinski; General -Secreterare vid Diktaturen: Alexander Krisinski, För inrikes departementet och polisen: grefve Lubieski; finans-: grefve Jelski; Statssekreterare? Gr. Ludv. Plater och President för räkningskammaren, Hr Vincent Niemojowski. Diktatorn har afsagt sig ett af den provisoriska regeringen honom tillbjudet apanage å 200,000 floriner. På förskansningarna arbetas med Jag ber Er mine Herrar: att icke gå fiendtligt tillväga (anfeinden) mot Polackarna: de äro våra bröder. Upproret är endast orsakadt af några illasinnade. Jag hoppas, att allt skall slutas till det bästa. Frankrike. Uti Le Courier , som anses för Hr. Lafittes organ, står i dag, att Utrikes-Statsministern ändtligen insett att han talar för en nation som känner sin värdighet och sin kraft. Att man officielt meddelat kabinetterne Frankrikes erkännade af Belgiska Staten. Att vissa sändebud föreställt vår Regering att våra rustningar kunde inställas , då Polska uppträdena afböja ett krig emot Frankrike, men hvarå vår Minister svarat att Frankrike sist börjat rusta sig, och äfven sist ämnade inställa samma rustningar. Äfvenledes bekräftar sig ryktet att vår Regering fordrat sträng neutralitet af grannrikena i afseende på Polska affairerne, — Gatorna i Paris erbjuda en krigisk anblick, emedan Nationalgardet under Ministerprocessen blifvit anmanade att gå klädda i uniform. — Sedan några dagar har här varit oroligt. Ryktet om ministrarnes flyttning till Vincennes efter processens slut, ansågs innebära ett misstroende mot folket; d. 19 var allt lugnt; men dagordres från Gen. La Fayette, och två proklamationer, från prefekterne för Seinedepartementet och polisen visade, att man väntade något. Den 20 samlades flera hopar och kl. 4 voro 4,000 personer skockade. National-gardet var under tiden förstärkt vid Luxemburgska palatset och arresterade flera fredsförstörare, Gen. La Fayette gick upp till Pairskammaren3; sessionen upplöstes; derefter gick han, följd af två adjutanter, till fots in ibland folk massorna, som emoltogo honom med vivat-rop; så framkom han till Luxemburg. Ett lykt-snöre afskars. Nationalgardet beordrades nu framåt och besatte en vidlöftig terrain. Folket sjöng marscilleroch Pariser-marscherne samt chant du depart, men undanträngdes helt lungt af nationalgardet utan synnerligt motstånd. KL 11 på aftonen hade de fleste skingrat Bland de arresterade hade enco,